The Return Of The Stress

Nu var den här igen, stressen.
Nästan exakt samtidigt gick Sirius - Edsbyn, Frölunda - Luleå och Almtuna - Växjö. Jag hade de två första matcherna på datorn medan teven visade den tredje. Sprang fram och tillbaka hela tiden och var grymt lättad när Sirius och Frölunda spelat klart, då kunde jag koncentrera mig på en match. För Sirius gick det bra, men de förlorade efter tolv minuters förlängning. De hade lite otur med domarna som verkade släppa nästan allt de sista minuterna av matchen, däribland en situation som kunde mynnat i en Sirius-straff. Men ändå ganska starkt av dem att rubba Edsbyn, bandysveriges mesta mästare.
Gladare var jag efter Frölundas vinst mot Luleå, äntligen satte vi norrlänningarna på plats och nu är slutspelsserien öppen igen, 1-1 i matcher.
Efter att de andra matcherna tagit slut kunde jag i lugn och ro följa Almtunas sista period mot Växjö, eller kanske inte i lugn och ro direkt. Ais verkade gilla att plåga oss supportrar så ända tills det återstod mindre än två minuter av matchen så stod det 1-1. Sen fick Jimmie Kraft tag i pucken efter en galen pass av en Växjö-back och satte fart mot mål. Han satte den inte direkt kyligt utan åkte rakt mot Bengtsberg i målet och tryckte in både puck och målis. Pucken var dock inne innan Bengtsberg så målet godkändes. 2-1 till Almtuna och nu kan de avgöra och gå vidare till Kvalserien på måndag när Växjö har hemmaplan.

Förutom sporten så var ju Andra Chansen på Melodifestivalen idag. Och jag blev så otroligt glad. Alexander Bard med sitt BWO sa innan tävlingen att om de inte kom till final så var det deras sista Melodifestival och så åker de ut i första omgången mot Lili och Susie. Det var förhoppningsvis det sista vi såg av honom i de sammanhangen.
Till slut tog sig i alla fall Sarah Dawn Finer och Caroline af Ugglas vidare, jag hade nog hellre sett Rigo and the Topaz... osv. i finalen men jag är glad så länge inte Bard är med. Allt är upplagt för en spännande final där jag hoppas på H.E.A.T. och EMD. Vi får se nästa lördag vem som får representera Sverige i Eurovision. Vi kan nu lyssna på alla bidrag på svt.se

Har även brutit en gräns i mitt musikliv, tidigare har jag absolut inte kunnat lyssna på elektronisk musik som techno men det var innan jag på allvar upptäckte Joy Electric. Frontmannen och för tillfället ende medlemmen, Ronnie Martin spelar syntpop, den lite gladare varianten. "Monosynth", "Quite Quiter Than Spiders", "Red Will Dye These Snows Of Silver" och "The Otherly Opus" är definitivt värda en lyssning. Man behöver nog däremot lyssna lite på de andra låtarna innan man ger sig på "What Electricity Made" från den senaste plattan. Ronnies röst är inte den "renaste" på låten men den passar i sammanhanget.
Det ät alltid kul att bredda sin musiksmak ännu ett snäpp, tycker åtminstonde jag.