En brutal lördag

Jag undrar fortfarande hur de kunde bli så många, det kan inte vara normalt.
Om ni undrar vad jag snackar om så är det dagens elitserie-omgång, eller rättare sagt; utvisningsminuterna i den. Totalt blev det 200(!) utvisningsminuter (enligt hockeyligan.se) i de sex matcher som spelades . Värst var Linköping - Modo med sina 80 minuter som känns rätt osannolika då själva matchen är 60 minuter lång. Jag är inte helt säker på att alla siffror stämmer men gör de det måste detta vara nåt slags rekord. Jag hoppas att nästa omgång blir minst lika känslosam (men mindre brutal) som den här.

Lyssnar på Dead Poetic, ett band som jag ganska nyligen har upptäckt. Lite hårdare rock och lite skrik i deras tidigare skivor. Senaste skivan "Vices" är lite lugnare och utan skrik vad jag har hört. Kolla gärna upp dem på youtube eller någon annanstans, särskilt låtarna "Pretty, Pretty" och "Sinless City" är värda en lyssning.

Röstningen avslutad

Ja, jag får väl erkänna det. Färjestad vann omröstningen stort men Frölunda kom som god (om än en bit efter) tvåa.
Nu kommer en omröstning som gäller lagen i hockeyallsvenskan, för er som kände sig lite bortglömda.

Uppdatering:
Röstningen verkar inte funka, ska försöka lösa det så fort jag kan. Men just nu ska jag gå och sussa ;)

Nu funkar det igen, utan att jag behövde göra nåt. Så det är bara att börja rösta!

Vart tog respekten vägen?

Igår var det en minnesstund för Förintelsen på Livets Ord, jag var själv inte där och ångrar verkligen att jag inte var det. Jag var hemma och var sjuk, som typ alltid nuförtiden :(, medan poliser och Gaza-snubbar/Israel-hatare drabbade samman utanför och inne i kyrkan. Man undrar vad de egentligen har huvudet till för, det var inte internationella "Älska Israels krig i Gaza-dagen", det var en minnesstund för alla som upplevt den nazistiska utrotningen av judar och andra "oönskade". Att komma in där och skrika "Död åt Israel" tycker jag är väldigt respektlöst mot de som fick höra det för 70 år sedan, alldeles innan deras släktingar brutalt avrättades. Protestera mot att Israel krigar mot Palestina har de sin fulla rätt att göra men det tycker jag att de kan göra under ett annat tillfälle.
Är det nån som har ett tips på var man kan köpa "Israel-saker" här i Uppsala, vill stå upp med mina bröder judarna och visa att det även finns de som är på deras sida.

Har nån en spypåse?

De senaste dagarna har varit fulla med sport men resultaten har gått så mycket berg- och dalbana att jag börjar må illa. En dag går allt vägen medan allt går åt pipsvängen nästa. Nu senast vann Sverige bandy-vmfinalen med 6 - 1 över ryssarna, men i skidsprinten innan fick vi bara två sjätteplatser. Jag hoppas att svenskarna förbättrar sina resultat till skid-vm om knappt en månad, kan knappt vänta tills dess...

Skolan har börjat komma igång igen på allvar och nationella proven närmar sig med stormsteg, det är inte utan att det börjar bli lite nervöst. Men jag tror att det kommer att gå bra, bara man tar det lugnt.

Ny bild

Nu slipper ni ögat, en bild på hela mig har kommit upp. Tyvärr är den gammal och jag ser ful ut men ni får dras med den tills jag hittar en bättre.

Stress

Äntligen en ljuspunkt i den annars så beckmörka sagan Frölunda. De vände mot Södertälje och vann till slut med 3-1. Första segern på sex matcher och nu ser framtiden ljusare ut.
Medan Frölunda till slut fick igång sitt spel, satt jag förgäves och försökte se matchen. Allas vår hockeytokige Jerre försökte hjälpa mig att få igång ett program så att jag kunde se matchen live, men då hade första halvlek redan börjat och när vi var klara var den redan slut. Första halvlek alltså, inte hela matchen, så seg är inte ens jag.
Sen när allt äntligen var fixat fick jag försöka titta på matchen medan jag chattade med tre pers. Läxorna skulle varit gjorda för länge sen och mitt i alltihopa ringer telefonen. Försök sen kombinera det med tv-spel, en lillebrorsa som behöver hjälp med läxorna, en datorskärm som ska tas in, m.m. så får ni, just det ja, stress. Drt var nog längesen som jag kände mig så här stressad. Men nu får jag gå och lägga mig, eller kanske ska jag göra det som jag inte hann göra innan. Vi får se, ni i skolan kommer att få veta, somnar jag på lektionen vet ni att jag satt uppe till halv tre och spelade tv-spel...
Förresten, om ni undrar vem som ringde, så var det min cellgruppsledare. Till alla er som går i någon cellgrupp på Livets Ord: Vi har nån Stadskamp på lördag, klockan två ska man vara vid slottet, vid kanonerna.

In The Air Of Sickness

Onsdag förmiddag, mår pyton och försöker få ihop en någorlunda vettig text. Den här onsdagen känns inte som någon toppendag direkt. Och jag mår inte ett dugg bättre av att Frölunda gick på pumpen igår mot formsvaga Luleå. Det blir tre raka förluster och jag kan inte hjälpa att jag blir orolig för en ny period lik inledningen, som ni som följer elitserien vet inte gick särskilt bra för Frölunda. Men vi får hoppas på tre pinnar borta mot tiorna Rögle imorrn.
Lyssnar just nu på Blindsides andra album, "A Thought Crushed My Mind". För er som inte vet det är Blindside ett kristet post-hardcore band från Stockholm, tillika mitt absoluta favoritband. A Thought Crushed My Mind är kanske inte den mest radiovänliga platta ni kan hitta där ute; skrik, omelodiska låtar och ett utlämnande av normal och bestående rytm är vardagsmat på skivan. Men, den är annorlunda och det gillar jag. Texterna är Blindsides starkaste kort, "Makes you more visible inside me, you rise as I bow." vrålar Sångaren och låtskrivaren Christian i "Nothing But Skin". Jag anser att skivan är ett måste för varje hardcore-fan som gillar det lite annorlunda.

Testing, Testing

Så var det dags, äntligen har man anammat trenden, äntligen följer man i kompisarnas fotspår. Det är dags att börja blogga.
Nu vet inte jag om jag är så bra på det här men jag hoppas att mitt skrivande inte helt ska förstöra eran dag.
Den här bloggen kommer att handla om allt möjligt, musik, sport, politik och andliga ting. Jag ska försöka se till så att jag skriver lite nu och då men tyvärr (eller tack och lov ropar någon) kommer jag nog inte att skriva särskilt frekvent.
Jag hoppas att ni som läser detta kommer tillbaka någon gång och önskar er varmt välkomna att följa mitt skrivande (eller ickeskrivande) i fortsättningen.