Stress

Äntligen en ljuspunkt i den annars så beckmörka sagan Frölunda. De vände mot Södertälje och vann till slut med 3-1. Första segern på sex matcher och nu ser framtiden ljusare ut.
Medan Frölunda till slut fick igång sitt spel, satt jag förgäves och försökte se matchen. Allas vår hockeytokige Jerre försökte hjälpa mig att få igång ett program så att jag kunde se matchen live, men då hade första halvlek redan börjat och när vi var klara var den redan slut. Första halvlek alltså, inte hela matchen, så seg är inte ens jag.
Sen när allt äntligen var fixat fick jag försöka titta på matchen medan jag chattade med tre pers. Läxorna skulle varit gjorda för länge sen och mitt i alltihopa ringer telefonen. Försök sen kombinera det med tv-spel, en lillebrorsa som behöver hjälp med läxorna, en datorskärm som ska tas in, m.m. så får ni, just det ja, stress. Drt var nog längesen som jag kände mig så här stressad. Men nu får jag gå och lägga mig, eller kanske ska jag göra det som jag inte hann göra innan. Vi får se, ni i skolan kommer att få veta, somnar jag på lektionen vet ni att jag satt uppe till halv tre och spelade tv-spel...
Förresten, om ni undrar vem som ringde, så var det min cellgruppsledare. Till alla er som går i någon cellgrupp på Livets Ord: Vi har nån Stadskamp på lördag, klockan två ska man vara vid slottet, vid kanonerna.